Trötta på oljud ifrån en kinesisk familj på övervåningen. Ibland har de skrikit, stampat och hoppat i golvet till 02:00 på nätterna, kanske sover kineserna bara på dagarna.
Personalen har pratat med familjen flera flera gånger under 4 månader(sedan vi kom tillbaka ifrån karantän i höstas) men ingenting hjälper. Kan tycka att de borde kasta ut dem från hotellet men nej de erbjuder oss att renovera en lägenhet på översta våningen, lägenheten bredvid den vi hade från början som hade vattenskada.
Vi säger OK och väntar in en renovering och onsdagen den 9 mars var det dax.
GM på hotellet erbjöd oss hjälp men vi sa vi fixar det mesta själva. Vi har inte så mycket att packa. Ok då jag har 56 par skor men nu har jag slängt 3 par så lite mindre i kartongerna.
Upp från våning 22 till våning 31 igen, inte riktigt lika fin utsikt men vi ser fortfarande floden och har fin kvällssol och framför allt slipper vi massa jävla oljud dagar och nätter.
Tufft att flytta med en tung förkylning i kroppen men jag orkade med envishet packa flertalet kartonger under dagen innan Krister kom hen från jobbet. Krister hämtade nyckelkort när han kom hem och personalen skickade upp en lastvagn till oss, som vi sedan kunde lasta alla prylar på.
Efter 4-5 rundor hade vi det mesta i nya lägenheten för att kunna sova där över natten och fortsätta dagen därpå.
Krister messade med personal och Nick(Restaurangägare på Mia Casa) vi beställt Pizza av under tiden vi flyttade saker. Var så trött på kineserna på kvällen.
Krister hade lämnat kläder med vår städerska till kemtvätt på måndagen och fick den hår eftermiddagen reda på att hon kastat bort dem. GM lovade dock att han skulle ersätta för de försvunna kläderna. Köp nya kläder och spar kvittona så får ni alla pengar tillbaka och 2000 yuan insatt på konto för extra tvätt. Nick på pizzerian ringde och berättade att drivern som skulle leverera vår mat från restaurangen till oss, tagit fel mat. Han hade tagit en halväten pizza från en annan kund. De skulle leverera nya till oss.
Visst var det så. När första Pizzan kom. Det var en halväten Hawaii. Vi som var vrålhungriga när vi hållit på och burit flyttkartonger.
Efter Pizza och lite tv somnade vi sedan gott i en tyst lägenhet. Bor på översta våningen så vi har ingen över oss men vi bor på hiss sidan så vi hör lite från hissarna men det är OK.
Torsdagen flyttade jag själv på fm och jag började messa personalen att de skulle städa köket för hyllor var smutsiga och de fanns bestick kvar och några grytlappar som inte vi ville ha. Någon hylla saknades och vi hade ingen ringklocka. Personalen var snabb och medans jag var ned i den andra lägenheten och hämtade lite saker vad de på gång att kasta bort porslin för oss.
Jag kom upp till lägenheten i sista sekund och upptäckte att de gjorde en helstädning Jag frågade vad de höll på med och bad dem sluta eftersom vi hade prylar utspridda över allt då vi hade börjat flytta in och inte skulle ha någon städning idag. De skulle endast städa köket eftersom det var saker kvarlämnade och det inte var rent i skåpen. Fick också se de bar omkring på porslin som var vårat tillsammans med de saker de skulle ta med. De var på väg och skulle slänga bort ännu fler saker för oss. Galet. Kineser lyssnar aldrig. De hade svårt med engelskan med och vi hade blivit lovade att en engelsktalande kines skulle komma till oss och titta på de saker som skulle rättas till idag.
Efter allt strul var vi vid 18:00 tiden klara med alla flytt då hade vi också fått hjälp av personalen med balkongmöbler mm.
På fredag förmiddag när jag ställer ordning de sista prylarna och gör lite finlir upptäcker jag i ett av badrumsskåpen att alla saker är genomblöta.
Hur kan man missa en spricka i en vattenslang vid en renovering. Det forssade ur vattenslangen. Kineser kan. Inte förvånad men vi bor dock på ett hotell och då ska allt vara perfekt. Suck säger ja.
Resten av fredagen flöt på. Allt blev iordningställt och lagom till kvällen för en bjudmiddag hos James var vi klara med allt.
God natt alla imorgon börjar en ny dag / Nina och Krister
Tuffa dagar! 🥵
Haha, ja det är det minsta man kan säga