Efter att ha sovit ut på vårt gigantiska hotell långt ute i ingenstans fick vi återigen sätta oss på bussen på väg tillbaka mot flygplatsen. Denna gång för den 90 minuter långa flygningen till Nanjing.
Väl tillbaka till flygplatsen stod vi tillsammans med våra resekamrater och våra poliser från Jiangsu (provinsen dit vi ska).
Flygplatsen var helt öde. Vi lotsades genom en special checkin enbart tillför utlandsresenärer, de som flög inrikes gick via normal checkin.
Vi hittade lite kaffe att köpa. Blev visade en skylt att hålla avstånd. Efter leverans och återigen ifyllande av formulär om hälsa fick vi vårt kaffe.
Väl vid gaten blev alla informerade att ytterligare formulär skulle fyllas i.
Till slut kom vi ombord. Vi ”möjligt smittade” satt längst bak i planet medan resten satt längst fram. Resan var turbulent värre då kraftiga åskväder passerade hela Kina. Flygvärdinnorna fick ideligen sätta sig ner.
Väl framme i Nanjing fick vi längst bak gå av först, i turordning som vi blev uppropade. Nya formulär, ny febertagning, nytt väntande. Väl inne på flygplatsen blev vi lotsade av poliser till bagageutlämningen.
Vi ankom som inrikes, passdelen var avklarad redan i Tianjin. Ett stort område var omgjort till sluss vidare till hotell. Vi fick sätta oss och vänta på upprop. Utlänningar i en kö och kineser i en annan. Formulär(!) igen och ny väntan.
Väl avklarat fick vi följa med en polis till vår bil, en bil som var fixad för att isolera passagerarna från de i framsätet.
Till slut hamnade vi på ett Holiday Inn inte långt från mitt jobb. Naturligtvis ”dog” Ninas WeChat precis när vi skulle separeras i 14 dagar från varandra. Tack och lov för hjälp från Frank (Kristers assistent) så fick vi igång den igen.
Kort och gott, vilken resa det varit från Västerås hit till Nanjing. Hade vi vetat allt detta i förväg hade vi nog stannat kvar i Sverige… men nu är vi här 😊
Men!!?? Sitter ni inte i samma rum på hotellet?
Nej, nya karantänsreglerna kräver central karantän och ett rum per person