En kaffe på rummet efter en god sömn och lite hotellfrukost. Nu är det snart dax att gå ner till bilen för att åka till flygplatsen.
Flygturen gick bra. Tar drygt en timme att flyga från Beijing till Nanjing.
Vi fick lite vatten att dricka och en ny blankett och fylla i på planet. Denna gång en blankett om vi varit i de 2 områden Fengtai och Changping i Beijing som fått nya fall under veckan och där spridningen av fallen ökat de senaste dagarna.
Ja vi har varit i Fengtai men är säker på att vi inte kan vara ”close contact” när vi suttit inlåsta i karantän på ett hotellrum i 3 veckor och inte har kunnat komma ut. Hotellet vi bokade in oss på i natt är beläget på andra sidan stan. Vi valde det med omsorg för att inte vara i närheten av de drabbade covid-områdena. Vi berättade för flygpersonalen var vi befunnit oss och att vi varit i karantän och enligt dem skulle vi fylla i nej på blanketten då vi inte varit i de drabbade områdena.
När vi landade blev det kalabalik på planet. Vi satt på rad 24 och skulle helt plötsligt enligt personal gå av först. De som eventuellt hade varit i de berörda covid-områdena fick vara kvar. Varför? och försök få kineser att flytta på sig som redan vid landning innan planet parkerat ställt sig upp i gången och plockat ut sina väskor ur bagageutrymmet.
De sitter aldrig stilla på planet om de inte sover eller äter mat. Personalen brukar få gå och tjata på dem om det mesta på alla flygningar.
Personalen fick skrika till åt kineserna att akta på sig så vi kom fram. När vi kom ur planet skulle vi stå utanför tillsammans med rymdmäniskor och se ut som 2 smitthärdar medan de andra passerade förbi oss. Undra om jag var sur.
Jag var kissnödig och blev förbannad och frågade vad de höll på med och varför vi skulle stå här. Krister blev lite sur för jag protesterade men han behövde också gå på toa, så rymdmänniskorna fick ge med sig och börja gå med oss under lite protester. De gick på sidan av passagerarna för att vi skulle hålla oss på avstånd, från vad? Det är helt absurt. Här på planet finns med all säkerhet flera stycken som varit i de nu drabbade covid-områdena och de får gå hur de vill, men vi ska gå på avstånd långt från alla människor. Helt galet.
När vi varit på toa stod de och vaktade oss och sedan skulle vi inte få gå och hämta bagage heller. Jag började gå och de fick följa efter om de skulle ha koll över oss.
När vi hämtade bagaget fick vi inte gå till vår bil som skulle hämta oss och var beställd av Frank till vårt hotell för hemkarantän. De visade oss till en reception där vi skulle lämna in pass och där de endast pratade kinesiska, vi förstod ingenting.
Nu började jag bli orolig över att de skulle sätta oss i någon annan karantän. Enligt Frank (Kristers assistent) är det bestämt att vi inte ska ha någon extra vecka utan vi ska ha vår vecka i hemkarantän och ingen annanstans.
Vi satt mellan 15-20 minuter utan att något hände och under tiden kom faktiskt också några kineser med vakter i följetåg och Krister överhörde att de varit i både Fengtai och Changping, de områden som haft spridning i Beijing de senaste dagarna. Jag vill inte vara vid dem och kanske bli sjuk, räcker med att vi kanske suttit på samma plan som dem.
Jag satte mig lite vid sidan av för jag var så förbannad och orolig med vad personalen höll på med.
Jag skickade ett medelande till Frank och frågade var våra chaufför var. Frank undrade vad vi gjord för chaufförerna satt och väntade och undrade varför vi inte kom.
Ringde då Frank och berättade att vi blivit fängslade och att de tagit våra pass så vi kunde inte gå till någon bil. Rymdpersonalen i receptionen fick min telefon och fick prata med Frank. Vad de pratade om vet jag inte. Flera gånger sa det ”ha de, ha de” (det är typ ja, ja) Plötsligt kom våra chafförer inspringandes från entrén och pratade högt och tydligt med dem och visade oss att vi skulle komma med våra väskor.
Jag kunde lägga på luren till Frank. Vi fick våra pass och vår chaufför fick typ skriva på någon papper att han tagit hand om oss. Sedan kunde vi dra därifrån.
De var 2 som körde och en som satt bredvid oss inne i bilen. Äntligen var vi på väg.
När personalen på hotellet mötte upp oss hade de vanliga kläder på sig. Undra om inte de kan bli sjuka av oss. Det är galet.
Äntligen tillbaka i det efterlängtade hemma-hemma. Nu bara 6 dagar kvar av karantänen.
Hoppas ni alla har det bra där ni befinner er.
Stor kram/ Nina & Krister