Alla resenärer klev av planet som vanligt men vi skulle inte gå många meter till första säkerhetskontrollen och det skulle bli många kontroller. Efter att vi klivit av planet 9:30 skulle det ta en och en halv timme att gå igenom alla kontroller och provtagningar innan vi kunde sätta oss på bussen för att åka vidare till karantänshotellet.
Vi skulle få gå igenom flera säkerhetskontroller, Provtagningar, QR-koder på lappar, gå igenom ny hälsodeklaration mm. Det är förbjudet att fota inne på flygplatsen i Kina därför inga foton.
På bussen blev vi placerade på varannan plats, kanske var vi drygt 20 personer på min buss. 3 bussar blev eskorterade tillsammans med 2 minilastbilar där vår packning åkte. En karavan med polisbil före och efter så de hade koll på smitthärden :-).
12:08 var vi framme men vi fick vänta att stiga av, rymdpersonalen måste först förbereda vår ankomst och packa ur vår packning från mini lastbilarna. Vi i min buss fick naturligtvis kliva av sist för att checka in på hotellet. Jag trodde jag skulle bli galen men det hann jag inte bli jag hann att bli tokgalen för under tiden vi sitter i bussen och väntar på att stiga av får vi information på endast kinesiska igen och ett nytt papper på kinesiska med 2 QR-koder igen.
Skratta eller gråta, ber dem prata engelska men de ruskar på huvudet. Jag tar min telefon och ringer Frank (Kristers assistent) och ber dem prata med honom. Han berättar sedan för mig att den vänstra QR-koden är en kontakt till en medicinsk wechatgrupp dit jag ska lämna min kropps temperaturer varje dag 9 och 16 (ska tempa mig själv) och den högra är en hälsoblankett som ska fyllas i igen.
Ungefär 13:50 gick jag tillsist av bussen då har bussen stått öppen och på tomgång hela tiden sedan vi kom vid 12:08. Undra om vi i bussen frös när det var ca -10 grader ute. Dessutom satte jag precis vid dörren, tokigt val.
Nu skulle vi sprutas med infektionsmedel, våra väskor stod redan utanför bussen och var genomsura. Jag kommer ut med min Michael Kors väska som är öppen de ska spruta över den med högtryckstvätt det kunde de glömma. De tänkte nästan stoppa mig, men lyckas inte.
Väl inne på hotellet blir vi stoppad innan incheckningen. Rymdpersonalen pratar kinesiska, jag försöker få dem att prata engelska de skrattar och ger mig ytterligare ett papper på kinesiska. Jag tar det och ska gå då blir de irriterade på mig. Hur ska jag veta vad de vill när de inte säger något på engelska. De pekar så uppe och nere på pappret och säger Sign inget annat. Jag gör en stor kråka på pappret som de sedan ska ha tillbaka i sina samlingar. Vad har jag skrivit på kan man undra.. Är trött, frusen och hungrig och förtränger sedan detta papper som seden visar sig vara ett papper där det står att de får ta prover på mig under min vistelse här och jag ska betala alla prover.
Vid incheckningsdisken ska jag så betala 9000 yuan för hotellvistelsen. När jag tar fram WeChat i telefonen och ska börja betala tittar de på mig och börjar prata engelska och frågar om jag ska betala med kontanter eller kredit. Jag blir galen från år 2017 kan du inte leva utan WeChat och Alipay i kina. Du betalar allt med dessa appar, kontanter och kreditkort existerar nästan inte alls, dessutom kan du inte som utlänning komma in i Kina just nu om du inte har uppehållstillstånd som jag har sedan tidigare och de börjar tjafsa om vilket kreditkort jag ska använda. När betalning är avklarad kommer en kille och hjälper mig med resväskorna till hissen.
När klockan är 14:15 kan jag äntligen pusta ut på mitt rum och kontakta och berätta för alla att jag nu är framme på hotell Holiday Inn i Beijing där jag ska vara i karantän i 3 veckor.
När klockan är 18:30 sover jag efter att ha skickat temperatur och ätit (det som gick att äta).
På söndagen börjar kineserna. De har skickat 2 meddelanden om att jag måste skriva namn och rumsnummer tillsammans med min temperatur till chatten. Jag fixar.
2 tjejer i rymddräkter ringer på dörren och säger något på kinesiska och håller fram en ny lapp med en QR-kod. Dax för mitt 3:dje nukleidprov i näsan på 5 dagar, kommer bli proffs på detta. Varför? Var är informationen, nu kontaktar jag Frank(Kristers assistent)för hjälp. När Frank ska kontakta hotellet har vi fått fel telefonnummer till hotellet, stämmer inte det som står på pappret vi fått de har bytt nummer. Jag uppdaterar Frank med telefonummer jag hittar på ett anteckningsblock på rummet så han kan kontakta hotellet och prata med dem. När Frank tillsist får kontakt med hotellet informerar de honom att jag skrev på ett papper när jag kom till hotellet igår om att 4 tester ska göras under tiden och jag ska betala för 3, pengarna får vi tillbaka från Kristers jobb senare.
Telefonnummer på papprena jag fick i bussen var fel, kortnummren fungerar för mig men bara ifrån telefon på toaletten inte den vid sängen som är plastad och de pratar bara kinesiska. De har plastat in fjärrkontrollen till TV:n också. ha ha. QR-koden på pappret för att fylla i hälsoblankett (den har jag fyllt i 3 gånger) där får jag fram en reklamsida på telefonen sen kommer jag inte längre, märkligt. Ingenting stämmer.
Provet görs i korridoren då personalen inte går in på rummet och ja jag har med mig nyckelkort men lyckas ändå bli utelåst tillsammans med rymdpersonalen som inte heller får upp dörren med mitt eller deras kort. Efter 7 minuter kommer en kille springandes med 3 kort till mig. Jag har inte fått någon mat och klockan är 12:30 frågar personalen som bara avfärdar med sin hand. Jag lyckas så få telefonnummer av den ena tjejen (pratar lite engelska) och få henne som kompis på WeChat. Jag skriver i ”temperatur chatten” den enda kontakt jag har, men här har jag fått svar att jag bara ska skriva om min temperatur men jag har ingen annan chatt. De svarar mig att maten är levererad men det är den inte.
Frank ringer om maten och frågar var den är eftersom ingen svarar mig i temperaturchatten. Tillsist levererat rymdmäniskorna mat även till mig och besöker mig också på nytt för blodprov. Ut i korridoren igen ståendes tar de provet i armen och denna gång blir jag utelåst igen i korridoren de besprutar med infektionsmedel minst 5 ggr/dag. Det står vattenpölar på heltäckningsmattan som är inplastad så virusen dör när det hamnar på den.
Den här gången försvinner personalen en efter en ifrån mig och med mitt nyckelkort som inte fungerar står jag i blötan. Jag börjar ta tid på min klocka och blir samtidigt nervös då jag inte har någon att kontakta men tänker de kommer väl snart. När det gått 10 minuter ringer jag Krister från min klocka, då telefonen var kvar på rummet, berättar vad som hänt och ber dem kontakta hotellreceptionen. De är upptagna och har inga rymddräkter man det ska snart komma personal och hjälpa mig. 35 minuter får jag stå i korridoren utan personal och det kan bli böter för att jag inte får vara här.
När jag kommit in på rummet har jag fått meddelande från temperatur chatten att jag måste ta nuklidtestet och betala, vilket jag redan har gjort jag blir galen. De skickar även meddelande och frågar hur gammal jag är, som nån också gjort på telefonen 2 gånger. De ringer säger ”How old are you” stammar något som jag inte hör och lägger på. 2 dagar senare kommer ytterligare ett meddelande om att jag måste skicka in temperaturer till dem varje dag klockan 9 och 16 och samma dag som meddelandet kommer knackar det på dörren och en rymdkille står med en lapp i handen med samma meddelande.
Jag blir galen och kontaktar Frank som pratar med dem och undrar vad de håller på med. De säger att det bara är information. Varför nu kan man undra när inget är fel. Frank tror att det är fler medicinska team i olika arbetslag och inte är synkade med varandra och att även polisen har försökt att kontakta mig för uppgifter per telefon. Han säger de ska kunna engelska och får ringa igen. Kanske därför de skickar till mig i chatten om hur gammal jag är. I deras chatt där man bara får skriva om temperaturerna. Lite kul är det att de börjar kommunicera själva om annat än temperaturer i chatten. De har väl insett att det är det enda sättet de kan kommunicera via eftersom de inte pratar engelska.
Jag blir galen på kineserna varför har vi inte gemensam chattgrupp till hotellpersonalen de hade vi i karantänen i Nanjing som vi blev drabbade av förra året i mars då vi kom tillbaka. Alla skrev på engelska i den hur ska det här gå ska vara här i 3 vekor. OJOJ.
Bestämde mig efter 2 dagar att jag skulle börja skriva dagbok och tur är det för man blandar ihop mycket. Ni skulle bara veta hur mycket jag utelämnat i denna blogg det är galet det händer saker hela tiden. Just nu jobbar Frank febrilt med att jag ska få bättre mat och få en chattkontakt till hotellpersonalen om jag saknar saker eller behöver hjälp med något och jag kan berätta att det är inte bara jag som sitter på detta hotell och inte kan kinesiska.
Dag 4 ropar jag på personalen när de går i korridoren efter att levererat maten och berättar hur dålig maten är. Tjejen förstår ingenting och pekar på soporna utanför min dörr och att jag ska ringa i telefonen samtidigt tur i oturen halkar jag i min lilla sjö utanför mig och råkar sparka till dörren som går i lås, så hon måste komma och hjälpa mig.
Hon hade ivarje fall ett kort som fungerade och sedan lånar hon min telefon på toaletten och ringer upp sin chef säger hon, som ska kontakta mig om maten. Det skulle visa sig vara en stor miss. Han ringer mig 2 gånger och lovar guld och gröna skogar. Helt plötsligt får jag ingen mat till rummet endast Yoghurt och bröd.
Blir förbannad kontaktar Temperatur chatt gruppen igen och ringer även på hotell telefon fast de bara pratar kinesiska. Temperaturchatt gruppen skriver att jag kan beställa mat mån, ons, fre men det har Frank fått höra att vi inte får. När han sedan försöker kontakta hotellet har de slutat att svara när han ringer. Han provar beställa mat ändå och ordern blir stoppad. Samtidigt ringer hotellmanagern helt plötsligt upp mig. Superglad blir jag och ber om nummer till henne och säger att Frank ringer upp henne. Frank som jobbat ihjäl sig med att ordna med en kontakt och har dessutom anmält det här till Government som ska ta tag i problemen på karantän hotellet får nu prata med managern för hotellet, Elysia som hon heter.
Hon lovar ställa upp för mig och Frank ordnar nu med en chattgrupp mellan henne mig och honom och nu kan jag äntligen pusta ut. Jag, Krister och Frank har jobbat oss blodiga och äntligen har jag en kontakt där jag kan beställa mat alla dagar i veckan. Elysia beställer ordern direkt som Frank fått stoppad av hotellet och helt plötsligt sitter jag där en torsdag och äter lite McDonald’s middag med cola till. Hoppas de löser sig för de andra på hotellet också som har samma problem men jag tror tyvärr inte det. För som vi har gått på via olika kanaler vi lyckats hittat fram. Det har alltså gått 6 dagar för mig att få mitt liv att fungera i karantän.
Elysia ordnar med det mesta hon säger till personalen att ge mig sopåsar när de är slut, hon fixar med tepåsar som tagit slut och frukt. Hittintils har jag fått 6 frukter sammanlagt. Jag beställer Wagas, Pizza Hut, Mexicansk mat från Major mm.
Äntligen har allt löst sig nu och helt plötsligt har jag massor av tid över att lägga på bloggen, se skidor på tvn, prata med folk, träna och lyssna på ljudbok. Tvätta lite underkläder ”var är min housekeeper”. Nu måste jag helt plötsligt lägga upp ett schema för mig om vad jag ska göra om dagarna för att få tiden att gå fortare. Har varit fullt upp med att tjafsa med alla kineser och en enkel fråga blir ofta så stor att det tar en heldag att få den utredd så man är helt urpumpad.
Har också hunnit ta det 4:e näsprovet, hoppas jag bara slipper bajsprovet de börjat prata om de sista dagarna. Kinesiska forskare har tydligen kommit fram till att det är säkrare att få svar via ett analtest.
Ja jag är tokig har en liten rundbana i mitt rum där jag springer minst 10 km varje dag måste ju stänga träningsmål på min Apple Watch. Har också blivit en riktig fönstertittare kollar in folk på gatan och roar mig med vad de gör, många ser mycket skumma ut precis som de säkert skulle tycka om mig här inne och de har underbara fordon hinner inte med och fota alla och fönstret är så jäkla skitigt, dessutom bor jag på 12 våningen så förlåt mina foton blir lite suddiga.
Det är nu den 3 februari och jag har varit här halva tiden. Hoppas att jag får lämna karantän fredagen den 12 februari då har det gått exakt 21 dagar. Jag kommer då ut som en ny atlet och författare med nya boken ”Nina i karantän i Beijing”
/Kram Nina