Efter 3 månader idag kunde vi så äntligen få en promenad tillsammans igen och i ett varmt Nanjing. Den här helgen skulle värmen stiga till ca 25 grader, klädkoden för helgen var shorts.
På lördagen tog vi en promenad utmed floden och utmed Kristers fågelnästen, men några fåglar fick jag inte se de kände väl på sig att en karantängäst var på väg. Vi intog våran lunch på Luga´s en nyöppnad pubrestaurang som har supergod mexikansk mat.
Nachoslunch på Luga´s.
På kvällen åkte vi till Grand James och åt god mat och träffade vänner för en skål om friheten tillsammans. En härlig återträff vilket jag verkligen behövde efter karantän.
På promenaden till Grand James klockan 19:30 var några kineser redan ombytta för läggdax 🙂 Inte vi som inte skulle avsluta kvällen förens klockan 01:00 då vi skulle lämnade Luga´s för andra gången den dagen.
Pyjamas redan på
Middag på Grand James
Söndag eftermiddag när vi vaknat till liv efter en sen kväll, åkte vi så till Niushoushan för att titta på blommande plommonträd och Magnoliaträd. På vissa ställen i Nanjing har magnoliorna nästan blommat klart men här var de i knopp.
Plommonträden var också mest i knopp här i Niushoushan där vi för dagen gick och svettades i solen. Skönt var det med shorts och glassen svalkade gott i värmen.
En rolig svart svan fick upp ögonen för oss. Han trodde väl vi eller kinesen på andra sidan vattendraget skulle bjuda på mat. Han gjorde några roliga starter och landningar fram och tillbaka i vattendraget.
Gräset börjar också grönska och det var fint med rökelse i bäckarna i dalen.
En underbar första helg fick vi tillsammans som avslutades på Blue Frog.
Blir bemött vid bussen som jag vore en förrymd fånge med pesten som smitta. Kinesernas beteende är så avskyvärt. De vet jag har varit i Beijing över 3 veckor och att jag aldrig varit sjuk och alla mina tester är negativa men ändå beter de sig så otrevligt.
Positivt var att Krister trotsade och kom och mötte mig vid bussen också, och tur var det eftersom ingen ville hjälpa till att ta mina resväskor de 100 metrarna vi fick gå till hotellentrén ute från gatan eftersom de inte fick köra upp mig till entrén. Kanske visste de inte hur de skulle förklara på engelska för honom att han inte fick möta mig och så ville nog inte kineserna besvära någon med att ta mina väskor heller för de kunde väl bära på smitta.
Uppe i vår lägenhet på 25 våningen möts jag av en fin bukett rosor på bordet från Krister, det var ju i varje fall Alla Hjärtans Dag. Sedan är jag inlåst igen och ska vara det till söndagen den 21 februari säger personal från Government och inga prover ska tas. Konstigt vi hade fått höra att näsprover skulle tas och det var bestämt att jag inte skulle behöva vara instängd mer än 28 dagar sammanlagt. Kineser ändrar sig hela tiden.
De sätter upp en mätare på dörren som ska räkna hur många gånger jag öppnar dörren, för jag får inte gå ut. De sätter upp några listor om att jag är i karantän och någon lista de ska fylla i vid provtagningar fast de nyss stått och sagt att inga prover ska tas.
Det går inte många minuter innan Frank hör av sig om att 2 näsprover ska tas på mig och jag ska lämna kroppstemperatur varje dag i en vecka. Frank har dock stridit för mig och sista prov ska tas på fredag och jag ska vara ute ur karantän lördag morgon den 20 februari. Ja vad säger man det här är helt sjukt.
Jag har varit inlåst sedan 23 januari förutom när jag flög mellan Beijing och Nanjing då var jag fri som en fågel.
Måndagen den 15 februari skickar de meddelande och ringer på dörren klockan 8:00, men nu får kineserna ge sig. Jag sover de får komma hit efter 10:00 säger jag i telefon och så avslutar jag samtalet med tack och hej. Jag skickar meddelande till personalen på hotellet också att det är efter 10:00 som gäller.
3 personer kommer sedan strax efter 10:00. Personal från hotellet, personal från Government och en läkare (ingen läkare hon kan inte ta ett prov, sticker nästan pinnen genom näsan på mig). Hon använder den tjockare toppsen och det ömmar i näsan 2-3 timmar efter att hon rört om. Med den tunnare varianten har det knappt känts. Jag frågar om det inte är fel eftersom det gör ont och får då höra ett ”Sorry” har inga andra i Nanjing.
Mat får jag beställa hur jag vill men jag ska skicka en kopia på min beställning till receptionen efter att jag beställt mat. De ska ha koll på budet och komma upp med maten och ställa den på en stol utanför dörren. Ingen får prata med mig jag kan ju vara smittad.
Det roliga är att personalen blir sur på mig när jag skickar en kopia på min order bekräftelse till dem. De talar om för mig att jag kan hämta min mat själv. Jag orkar inte diskutera efter att jag skrivit till dem att jag inte får, utan ber Krister ringa ner till dem och förklara.
Det är bra att inte personalen här heller samarbetar och följer sin policy. Krister tar hand om några av mina beställningar sedan. Han bryter nog mot deras policy men kineserna är inte kloka. Han tvingades att bo i ett annat rum på våning 24, så resväskor och piano packades ner för att han skulle klara sig i en vecka utan att bo hemma.
Har tur att vi har en stor balkong som jag kan gå ut på när jag inte får vistas ute. Äter frukost jag får från restaurangen levererat till mig 9:20 varje morgon. Jag fikar och äter maten ute. Lite kallt fortfarande när inte solen lyser.
Sitter med ryggen till Government vill inte se dem. Skämt och sido jag har tagit Kristers fleece för det är faktiskt lite kallt ute fortfarande.
Sista provdagen har jag råkat kladdat ned stolen utanför min dörr med juice där de ställer min frukost och mat. Personalen står ändå och pekar på den att jag ska sitta där. De är helt otroliga. Lite bilder på deras ifyllda schema. Det är ju underbart att de förklarar för mig vad det är de skriver på lapparna. Ingen information ifrån Gouverment eller vår personal på hotellet heller om vad de håller på med får vi.
Fredag kväll kommer Krister hit. Vi dricker vin och vi äter ostbågar som han beställt och firar att imorgon är jag fri. När vi sitter hör vi en duns och Krister säger det är mätaren från dörren som ramlat ner. När han går iväg till sin suite tar jag sedan ett foto på mätaren som ligger på golvet.
Lördag klockan 10:00 kommer de och ringer på min dörr och jag ska skriva på ett pappar igen på kinesiska och jag vet inte vad det står. Översätter texten och det står att jag är släppt från karantän. Hur jävla svårt kan de vara för kineserna att faktiskt vara lite trevliga mot oss foreigners och översätta pappren även till Engelska. Efter att jag signerat pappret (som jag inte visste vad det stod på) gick de, och jag fick själv försöka översätta för att se vad det var.
Kanske skulle stanna några timmar i Beijing medans jag är fri och är frisk med negativa provsvar i bagaget. Enligt government i Beijing är det endast 3 veckor som gäller för mig i karantän så nu är det över. Government i Nanjing däremot säger jag ska sitta en vecka till, väldigt konstigt att ett land inte har samma regler som de följer.
Sedan igår har jag tagit 9 näsprov, 3 halsprov, 3 blodprov, 2 bajsprov och prover i miljön i hotellrummet i Beijing, känns som jag är klar nu.
På flygplatsen visade jag inte mitt karantänpapper med stämplar på, då kanske jag inte blivit insläppt. Visade min gröna QR koden 2 gånger. Vid entrén på flygplatsen och vid incheckning tog jag fram och skulle visa den. Flygvärdinnan som checkade in mitt bagage och gav mig mitt bordning kort ruskade på huvudet åt QR koden. Hon ville istället jag skulle skriva på något papper hos dem på kinesiska. Ingen aning om vad det var jag skrev på, men efter det var allt ur världen och jag var incheckad. Nu shopping och loungen.
Shoppade inget men jag var på loungen och fick lite grattis dryck att fira med att jag var fri som en fågel och på väg hem till Nanjing.
Var inte så hungrig på flyget utan bad om lite frukt, kaffe och juice. Går fort att flyga tar ca 2 timmar att flyga enligt deras tider, men idag skulle vi flyga på 1 timme och 20 minuter ville därför bara försöka njuta av utsikten och att karantän i Beijing var över för den här gången. Lite lyx kanske att åka Business class men det var jag väl värd.
Planen lyfter inte så högt när det är så kort sträcka lite mulet över Beijing men desto närmare jag kom Nanjing desto bättre blev vädret och jag hade en härlig utsikt. Bilder över Qixia i Nanjing.
Vad tror ni händer när jag landar i Nanjing? Kristers assistent Frank har skickat en massa meddelande om att jag skulle vänta in någon när jag klivit av planet och jag skulle inte gå och hämta mitt bagage. I helvete tänkte jag. Jag ska fan inte behöva känna mig som någon förrymd fången igen, för jag förstod att det var det som skulle hända mig sedan.
Jag gick tillsammans med alla andra glada och trevliga resenärer. Tog god tid på toaletten och när jag skulle hämta mitt bagage. När jag hämtat mitt bagage gick jag mot taxi utgången och såg Frank skicka något meddelande. Först då berättade jag att jag var vid exit och skickade Location.
Från ingenstans kom nu 2 rymdmäniskor och hämtade mig. Resenärerna på flygplatsen tittade på mig. Hade de inte masken på sig. tog de på den och gick några steg ifrån mig där jag kom och gick. Klart man blir ledsen vad faan är detta.
Nu är jag en sjuk fånge igen som inte får umgås med någon inte ta ett steg i närheten av någon. Jag har blivit en smittorisk igen. Kineserna är inte kloka konstigt att de inte sprutade mina saker med desinfektionsmedel som de gjorde i Beijing när jag kom dit.
På väg till hotellet för ny karantän var ska detta sluta?
Äntligen…. andra halvan av karantän är startad, värre kan det väl knappast bli. Nu när Elysia, managern för hotellet, fixar med mat. Jodå både en, två …bomber till skulle falla innan sista dagen av karantänen i Beijing var avklarad.
Det började så fint med Elysia som ställde upp med kaffe och mat ja allt. Hur glad kan man inte bli för en Starbucks efter 13 dagar i isolering 🙂
Mitt kaffe på ingående
Njuter av en Caffe`Latte
Jätte nöjd skickar jag foto på min mat till Krister och Frank som återkopplar med första bomben.
Bomb 1, ska ha varit en person smittad i covid på mitt plan från Sverige som nu har blivit sjuk på hotellet. Vi hotellgäster kommer därför att få gratis logi och alla prover får vi pengar tillbaka för, men det spelar ju ingen roll för ersättning hade vi fått av Hitachi Power Grids ändå som betalar allt på hela resan för mig.
Att det varit en smittad på flyget jag åkte med är värre, men jag tror kineserna inte talar sanning, det har hänt förr. Glad är jag att alla mina provsvar hitintills är negativa. Blir ändå lite nervös över hur de nu kommer bli med beställning av mat till hotellet och om de kommer behandla oss på hotellet annorlunda, ska tas nya prover imorgon och sedan dag 21 innan hemfärd till Nanjing. Usch sedan jag lämnade Sverige har de tagit 4 näsprov, 2 halsprov och 2 blodprov. Kineserna är galna.
Njuter av spagetti och köttfärssås, vitlöksbörd med Aioli och en starbucks kaffe och cola.
Bomb 2 efter lunch. Åh nej en rymdmänniska ringer på min dörr. Nu har jag blivit drabbad av bajsprovsburken tack vare den smittade på mitt plan från Sverige. Provet ska lämnas till dem imorgon kl 9:00 så värre än så är det inte och så ska det bli näsprov. Det här fixar jag lätt. Hur svårt kan det vara att få ner lite skit i en burk och lämna till dem och att de petar med pinnar i näsan på mig det har jag fått stå ut med ett antal gånger nu.
På morgonen den 5 februari meddelar de mig att de kommer klockan 9:00 och tar prover, men jag kommer få sitta och vänta till 11:40 innan de kommer. När jag frågar varför de kommer sent får jag höra att jag är patient och ska sitta och vänta. Har efter 2 månader i Sverige glömt att tid inte är något en kines behöver ha respekt för. Jag har väntat att äta min mat som kommit och städat undan alla mina saker för jag har också fått information att de ska ta prover i rummet. Här är foton på arbetsteamet som jag snott från en chatt. De lägger ut vad som helst finns inget som heter GDPR här inte.
4 personer är de som ska ta prover. När jag inte förstår vad de säger skriver alla samtidigt på kinesiska på sina telefoner och visar mig, som om det skulle bli lättare. Jag ber dem skriva på min telefon eftersom jag har en översättningsapp, men de bara ruskar på huvudet.
Förstår ändå att de ska ta 2 näsprov och de ska ha bajsburken. De börjar med de 2 näsproven (ja en i varje näsborre) och efter det hämtar jag bajsburken.
Bomb 3, När de fått burken är det helt plötsligt fel och de visar att de ska peta mig i rumpan med pinnar också. Jag blir ledsen och förbannad skriker åt dem och stänger igen dörren efter mig. Öppnar dörren efter en stund då jag fått höra att jag har inget val men peta mig i arslet ska de fan inte göra. Jag får pinnarna går in i rummet och ser till så de går lite skit på dem och så får de tillbaka pinnarna. Klart???? Något blodprov och prover i rummet tar de inte.
Efteråt säger de att det är bra att jag samarbetat. Det är något kineserna säger i tid och otid. Jag ledsen, förtvivlad och rädd att de ska komma tillbaka och kräva att de ska ta provet själva, dessutom är det en provdag kvar innan jag åker. Vilka prover ska tas då eftersom de inte håller sig till sin policy och det pappret med regler längre som jag tvingades skriva på när jag checkade in.
Trots att jag mår dåligt och inte vet vad som ska hända försöker jag se framåt och räknar dagar och eftersom kineserna hela tiden räknat min första dag som den 23/1, 7:e dagen som den 29/1 och nu den 5/2 som den 14:e dagen för provtagningarna ska de sista proverna tas 21:a dagen dvs den 12 februari och jag lämnar detta idiot ställe den 13 februari. (Tror jag)
Städat fritt från mina saker
Provdagen 5 februari
Upprörd och ledsen försöker jag chatta med medicinteamet och med managern för hotellet om information. Frank och Krister försöker också få kontakt med dem och informera dem om att jag inte mår bra och jag har rätt till att veta vad som ska hända härnäst och om de inte ger mig och Krister information då måste Frank få information så han kan informera och stötta mig när jag sitter själv i Beijing och är helt hjälplös när de bara pratar kinesiska med mig.
Ingen information men att släppa ytterligare en 4:e Bomb om att de sista proven kommer tas lördagen den 13 och ytterligare bajsprov och med kanske resultat på söndagen den 14/2 (Det är nyår i Kina och alla är lediga nu) det hade medicinteamet mage att göra.
Ber om en ny termometer för att tempa mig med, måste vara något fel på kvicksilver termometern jag har. Det är sant att det är kvicksilvertermometer som är förbjudna att användas i Sverige. Hinner få nytt hälsopapper att fylla i. Denna gång översatt med engelsk text för Frank begärt om det.
Dum är jag och kontaktar svenska ambassaden som inte vill hjälpa till med något. De säger det är så här Kina reagerar nu och vi kan inget göra. De följer inte några regler och de gör precis hur de vill. De särar på barn och föräldrar om någon blir sjuk och det har hänt flera gånger att människor som varit fullt friska med negativa provsvar helt plötsligt får ett positivt svar från ingenstans.
Kristers chef, Ben, har också försökt hjälpa mig och berättat att en svensk läkare vid namn Andreas Bergsten ska höra av sig till mig med råd för att jag känner mig nedstämd och ledsen och inte får information om vad som ska hända.
Någon svensk läkare ringer aldrig mig utan en kinesisk läkare som börja påstå en massa om hur jag mår. Jag blir förbannad och talar om att jag inte får någon information om något och att de inte går att kommunicera med dem de bara kör över mig. Karantändagar kommer bli fler en deras policy och att jag skulle få vänta drygt en vecka för att få mat jag kunde äta. Frågar om att få prata med en svensk läkare. Kinesiska läkaren i telefonen skrattar och säger att det finns ingen svensk läkare, kanske hon kan hitta någon som kan lite svenska. Hon tackar för sig och säger jag kan ringa dem på ett nummer om jag behöver något.
Medicinska chattgruppen får man dra information ur, tillsist säger de att datumet för nästa provtagning är 13/2 och går inte ändra och att alla mina prover jag tagit kan vara falska och därför måste nya prover tas den 13 februari. Det viktigast för dem är att göra sitt jobb typ att desinficera hotellet 5-6 gånger per/dag och att ta prover de blivit tillsagda att göra. Dörrar och väggar ser förstörda ut där de sprutat med desinfektionsmedel. Kineserna lämnar nyårspresent utanför dörren torsdagen den 11 februari (kinesiska nyårsafton) för att uppmuntra men att plocka undan skräp och gammal mat som luktar det är väl utanför deras policy.
Oxens år 2021
Hälsoblankett
Kvicksilvertermometer
En dag väntar jag vid dörren på personalen när de lämnar kinesiska maten, visar henne på ringklockan att jag inte vill hon ska ringa. Hon blir förskräckt backar och viftar med huvud och hand att jag inte får stå där när hon kommer. Personalen flyr oss som pesten det är ett hemskt beteende personalen har och de verkar inte fundera över hur vi känner oss när de gör så här. Jag skickar ett meddelande till managern Elysia som svarar: Kära Nina…..bla bla om att jag ska respekterar att de gör sitt jobb och de är tillsagda att göra så här. Jag skriver tillbaka: – Kära du, läkare har sagt att jag ska försöka att sova för att må bra i situationen ni försatt mig i, kan ni respektera att jag försöker må bra och vill sova fram till 9:00 på morgonen, kan ni sluta ringa på min dörrklocka 7:00 när jag ändå inte ska ha kinesiska maten och när ni ändå flyr som pesten när jag öppnar dörren. Frank skriver också att jag måste få sova i chatten. och tillsist kommer ett litet ursäktande och att hon ska prata med personalen.
Bomb 5, Alla dessa diskussioner i chattgrupper mm leder till att hotellmangern samlar ihop allt och ringer till Frank dagen därpå och drar ihop en story och skäller ut och hotar att inte leverera mat till mig om inte jag slutar att vara otrevlig.
Jag ska ha vägrat släppa in personal in i rummet och jag ska ha gapat och skrikit till hennes personal och jag öppnar inte dörren när de ringer så de får lov att ringa flera gånger och dessutom klagar grannar att de blir väldigt störda för jag för sådant oljud.
Lite märkligt för öppnar man dörren när de ringer på då viftar de med handen för att vi inte ska gå i närheten av dem. Ska man öppna dörren eller ej?
Arg och skriker med gråten i halsen när de skulle tvinga sig in i rummet för att köra upp pinnar i arslet. JA.
Frågar om maten som är beställd när den inte kommit efter 1 timme efter utlovad tid. Managern har själv skickat foto och visat när maten nått hotellet som hon beställt åt mig.
Det är svårt att sova på nätterna när kineserna beter sig hur som helst och man bara för höra att man ska respektera deras policy. Vad det är för policy är det ingen som vet inte ens de själva, vore väldigt skönt att få lite information om vad som ska hända de få dagarna som är kvar. Vi ber om information skriftligen till sista provtagningen och när sista resultaten ska leveras så man kan ha ett mål framför sig. Krister behöver också veta för att de ska börja beställa ett flyg åt mig så jag kan åka härifrån i tid. Vi får inga papper utan bara muntlig information till Frank. Ingen skön känsla, samtidigt spelar det kanske inte någon roll då de ändå går emot alla regler och krav som jag fått skriva under som gäller karantän när jag kom hit.
11 februari slutar de ringa på dörren på morgonen klockan 7:00 så jag får sova, men maten ställer de fortfarande utanför dörren på bordet. De travar matlådorna på varandra. Det är ett berg av sopor och mat på mitt bord.
Får via Frank höra att det ska utföras näsprov, blodprov och prover i miljön i mitt rum och jag ska endast lämna en burk med skit i. Den ska ställas på bordet till klockan 9:00 den 13 februari.
13 februari kommer de klockan 10:00 burken står på bordet hos alla som ska åka idag. Jag har städat undan mina prylar i rummet igen precis som den 5 februari och personalen ser förtvivlad ut och går in i badrummet och tar lite prover. Hon vill ta prover på min telefon men den tar jag undan och rycker på axlarna och ruskar på huvudet och stoppar i fikan. Jag frågar om blodprov men personalen ruskar på huvuden och med händer och säger nej. Frank säger mig att de skulle ta det. -Vad ska jag göra jag blir tokig. De kommer tillbaka efter 12 och tar blodprov. Tur var väl det annars hade jag säkert fått höra att jag vägrat.
Pizza, försöker se ljuset. Nu håller vi alla tummar och tår att jag kan åka hem imorgon söndag den 14 februari.
Har svårt att sova är uppe tidigt på morgonen och tränar. När klockan är 8:30 får jag ett efterlängtat meddelande, jag får åka hem till Nanjing, och även de sista provsvaren är negativa. Underbart nu kan jag koppla av.
Förbereder min packning och väntar, när klockan är 10:00 ska de ringa, ingen ringer. Grannarna går, då går jag också. Jag checkar ut. Får en lapp jag ska visa alla vart jag går tillsammans med en Health code som visar att jag är grön. Vi försökte på morgonen översätta med appar för att fylla i och orda med min Health code men lyckades inte. Inte ens Frank som är kines kunde, så det var snällt att personalen på hotellet kunde hjälpa mig.
Ringer Krister han ändrar flygbokningen till ett plan som går 14:15. Lyckas få tag i en bil när jag släpat mig iväg 200 meter från Hotellet. Får i didi appen först fram att det inte finns några bilar. Krister tycker det är konstigt och kollar i appen från sig och säger det finns massor av bilar. Klart jag inte fick någon bil utanför ett karantän hotell , var ingen av de andra som lyckades heller så jag går iväg. Får en bil och flyr Beijing som pesten. N. u börjar nästa vecka i Nanjing men de har lovat att dra av de 2 dagarna från karantän i Nanjing eftersom jag varit här 23 dagar nu och jag ska inte behöva ha en längre karantän än 28 dagar sammanlagt.
Alla resenärer klev av planet som vanligt men vi skulle inte gå många meter till första säkerhetskontrollen och det skulle bli många kontroller. Efter att vi klivit av planet 9:30 skulle det ta en och en halv timme att gå igenom alla kontroller och provtagningar innan vi kunde sätta oss på bussen för att åka vidare till karantänshotellet.
Vi skulle få gå igenom flera säkerhetskontroller, Provtagningar, QR-koder på lappar, gå igenom ny hälsodeklaration mm. Det är förbjudet att fota inne på flygplatsen i Kina därför inga foton.
På väg med bussen till Karantän hotellet i centrala Beijing
På bussen blev vi placerade på varannan plats, kanske var vi drygt 20 personer på min buss. 3 bussar blev eskorterade tillsammans med 2 minilastbilar där vår packning åkte. En karavan med polisbil före och efter så de hade koll på smitthärden :-).
12:08 var vi framme men vi fick vänta att stiga av, rymdpersonalen måste först förbereda vår ankomst och packa ur vår packning från mini lastbilarna. Vi i min buss fick naturligtvis kliva av sist för att checka in på hotellet. Jag trodde jag skulle bli galen men det hann jag inte bli jag hann att bli tokgalen för under tiden vi sitter i bussen och väntar på att stiga av får vi information på endast kinesiska igen och ett nytt papper på kinesiska med 2 QR-koder igen.
Skratta eller gråta, ber dem prata engelska men de ruskar på huvudet. Jag tar min telefon och ringer Frank (Kristers assistent) och ber dem prata med honom. Han berättar sedan för mig att den vänstra QR-koden är en kontakt till en medicinsk wechatgrupp dit jag ska lämna min kropps temperaturer varje dag 9 och 16 (ska tempa mig själv) och den högra är en hälsoblankett som ska fyllas i igen.
Ungefär 13:50 gick jag tillsist av bussen då har bussen stått öppen och på tomgång hela tiden sedan vi kom vid 12:08. Undra om vi i bussen frös när det var ca -10 grader ute. Dessutom satte jag precis vid dörren, tokigt val.
Nu skulle vi sprutas med infektionsmedel, våra väskor stod redan utanför bussen och var genomsura. Jag kommer ut med min Michael Kors väska som är öppen de ska spruta över den med högtryckstvätt det kunde de glömma. De tänkte nästan stoppa mig, men lyckas inte.
Väl inne på hotellet blir vi stoppad innan incheckningen. Rymdpersonalen pratar kinesiska, jag försöker få dem att prata engelska de skrattar och ger mig ytterligare ett papper på kinesiska. Jag tar det och ska gå då blir de irriterade på mig. Hur ska jag veta vad de vill när de inte säger något på engelska. De pekar så uppe och nere på pappret och säger Sign inget annat. Jag gör en stor kråka på pappret som de sedan ska ha tillbaka i sina samlingar. Vad har jag skrivit på kan man undra.. Är trött, frusen och hungrig och förtränger sedan detta papper som seden visar sig vara ett papper där det står att de får ta prover på mig under min vistelse här och jag ska betala alla prover.
Vid incheckningsdisken ska jag så betala 9000 yuan för hotellvistelsen. När jag tar fram WeChat i telefonen och ska börja betala tittar de på mig och börjar prata engelska och frågar om jag ska betala med kontanter eller kredit. Jag blir galen från år 2017 kan du inte leva utan WeChat och Alipay i kina. Du betalar allt med dessa appar, kontanter och kreditkort existerar nästan inte alls, dessutom kan du inte som utlänning komma in i Kina just nu om du inte har uppehållstillstånd som jag har sedan tidigare och de börjar tjafsa om vilket kreditkort jag ska använda. När betalning är avklarad kommer en kille och hjälper mig med resväskorna till hissen.
När klockan är 14:15 kan jag äntligen pusta ut på mitt rum och kontakta och berätta för alla att jag nu är framme på hotell Holiday Inn i Beijing där jag ska vara i karantän i 3 veckor.
När klockan är 18:30 sover jag efter att ha skickat temperatur och ätit (det som gick att äta).
På söndagen börjar kineserna. De har skickat 2 meddelanden om att jag måste skriva namn och rumsnummer tillsammans med min temperatur till chatten. Jag fixar.
2 tjejer i rymddräkter ringer på dörren och säger något på kinesiska och håller fram en ny lapp med en QR-kod. Dax för mitt 3:dje nukleidprov i näsan på 5 dagar, kommer bli proffs på detta. Varför? Var är informationen, nu kontaktar jag Frank(Kristers assistent)för hjälp. När Frank ska kontakta hotellet har vi fått fel telefonnummer till hotellet, stämmer inte det som står på pappret vi fått de har bytt nummer. Jag uppdaterar Frank med telefonummer jag hittar på ett anteckningsblock på rummet så han kan kontakta hotellet och prata med dem. När Frank tillsist får kontakt med hotellet informerar de honom att jag skrev på ett papper när jag kom till hotellet igår om att 4 tester ska göras under tiden och jag ska betala för 3, pengarna får vi tillbaka från Kristers jobb senare.
Telefonnummer på papprena jag fick i bussen var fel, kortnummren fungerar för mig men bara ifrån telefon på toaletten inte den vid sängen som är plastad och de pratar bara kinesiska. De har plastat in fjärrkontrollen till TV:n också. ha ha. QR-koden på pappret för att fylla i hälsoblankett (den har jag fyllt i 3 gånger) där får jag fram en reklamsida på telefonen sen kommer jag inte längre, märkligt. Ingenting stämmer.
Provet görs i korridoren då personalen inte går in på rummet och ja jag har med mig nyckelkort men lyckas ändå bli utelåst tillsammans med rymdpersonalen som inte heller får upp dörren med mitt eller deras kort. Efter 7 minuter kommer en kille springandes med 3 kort till mig. Jag har inte fått någon mat och klockan är 12:30 frågar personalen som bara avfärdar med sin hand. Jag lyckas så få telefonnummer av den ena tjejen (pratar lite engelska) och få henne som kompis på WeChat. Jag skriver i ”temperatur chatten” den enda kontakt jag har, men här har jag fått svar att jag bara ska skriva om min temperatur men jag har ingen annan chatt. De svarar mig att maten är levererad men det är den inte.
Min nya chatt vän
Frank ringer om maten och frågar var den är eftersom ingen svarar mig i temperaturchatten. Tillsist levererat rymdmäniskorna mat även till mig och besöker mig också på nytt för blodprov. Ut i korridoren igen ståendes tar de provet i armen och denna gång blir jag utelåst igen i korridoren de besprutar med infektionsmedel minst 5 ggr/dag. Det står vattenpölar på heltäckningsmattan som är inplastad så virusen dör när det hamnar på den.
Den här gången försvinner personalen en efter en ifrån mig och med mitt nyckelkort som inte fungerar står jag i blötan. Jag börjar ta tid på min klocka och blir samtidigt nervös då jag inte har någon att kontakta men tänker de kommer väl snart. När det gått 10 minuter ringer jag Krister från min klocka, då telefonen var kvar på rummet, berättar vad som hänt och ber dem kontakta hotellreceptionen. De är upptagna och har inga rymddräkter man det ska snart komma personal och hjälpa mig. 35 minuter får jag stå i korridoren utan personal och det kan bli böter för att jag inte får vara här.
När jag kommit in på rummet har jag fått meddelande från temperatur chatten att jag måste ta nuklidtestet och betala, vilket jag redan har gjort jag blir galen. De skickar även meddelande och frågar hur gammal jag är, som nån också gjort på telefonen 2 gånger. De ringer säger ”How old are you” stammar något som jag inte hör och lägger på. 2 dagar senare kommer ytterligare ett meddelande om att jag måste skicka in temperaturer till dem varje dag klockan 9 och 16 och samma dag som meddelandet kommer knackar det på dörren och en rymdkille står med en lapp i handen med samma meddelande.
Jag blir galen och kontaktar Frank som pratar med dem och undrar vad de håller på med. De säger att det bara är information. Varför nu kan man undra när inget är fel. Frank tror att det är fler medicinska team i olika arbetslag och inte är synkade med varandra och att även polisen har försökt att kontakta mig för uppgifter per telefon. Han säger de ska kunna engelska och får ringa igen. Kanske därför de skickar till mig i chatten om hur gammal jag är. I deras chatt där man bara får skriva om temperaturerna. Lite kul är det att de börjar kommunicera själva om annat än temperaturer i chatten. De har väl insett att det är det enda sättet de kan kommunicera via eftersom de inte pratar engelska.
Jag blir galen på kineserna varför har vi inte gemensam chattgrupp till hotellpersonalen de hade vi i karantänen i Nanjing som vi blev drabbade av förra året i mars då vi kom tillbaka. Alla skrev på engelska i den hur ska det här gå ska vara här i 3 vekor. OJOJ.
Bestämde mig efter 2 dagar att jag skulle börja skriva dagbok och tur är det för man blandar ihop mycket. Ni skulle bara veta hur mycket jag utelämnat i denna blogg det är galet det händer saker hela tiden. Just nu jobbar Frank febrilt med att jag ska få bättre mat och få en chattkontakt till hotellpersonalen om jag saknar saker eller behöver hjälp med något och jag kan berätta att det är inte bara jag som sitter på detta hotell och inte kan kinesiska.
Dag 4 ropar jag på personalen när de går i korridoren efter att levererat maten och berättar hur dålig maten är. Tjejen förstår ingenting och pekar på soporna utanför min dörr och att jag ska ringa i telefonen samtidigt tur i oturen halkar jag i min lilla sjö utanför mig och råkar sparka till dörren som går i lås, så hon måste komma och hjälpa mig.
Hon hade ivarje fall ett kort som fungerade och sedan lånar hon min telefon på toaletten och ringer upp sin chef säger hon, som ska kontakta mig om maten. Det skulle visa sig vara en stor miss. Han ringer mig 2 gånger och lovar guld och gröna skogar. Helt plötsligt får jag ingen mat till rummet endast Yoghurt och bröd.
Blir förbannad kontaktar Temperatur chatt gruppen igen och ringer även på hotell telefon fast de bara pratar kinesiska. Temperaturchatt gruppen skriver att jag kan beställa mat mån, ons, fre men det har Frank fått höra att vi inte får. När han sedan försöker kontakta hotellet har de slutat att svara när han ringer. Han provar beställa mat ändå och ordern blir stoppad. Samtidigt ringer hotellmanagern helt plötsligt upp mig. Superglad blir jag och ber om nummer till henne och säger att Frank ringer upp henne. Frank som jobbat ihjäl sig med att ordna med en kontakt och har dessutom anmält det här till Government som ska ta tag i problemen på karantän hotellet får nu prata med managern för hotellet, Elysia som hon heter.
Hon lovar ställa upp för mig och Frank ordnar nu med en chattgrupp mellan henne mig och honom och nu kan jag äntligen pusta ut. Jag, Krister och Frank har jobbat oss blodiga och äntligen har jag en kontakt där jag kan beställa mat alla dagar i veckan. Elysia beställer ordern direkt som Frank fått stoppad av hotellet och helt plötsligt sitter jag där en torsdag och äter lite McDonald’s middag med cola till. Hoppas de löser sig för de andra på hotellet också som har samma problem men jag tror tyvärr inte det. För som vi har gått på via olika kanaler vi lyckats hittat fram. Det har alltså gått 6 dagar för mig att få mitt liv att fungera i karantän.
Elysia ordnar med det mesta hon säger till personalen att ge mig sopåsar när de är slut, hon fixar med tepåsar som tagit slut och frukt. Hittintils har jag fått 6 frukter sammanlagt. Jag beställer Wagas, Pizza Hut, Mexicansk mat från Major mm.
Äntligen har allt löst sig nu och helt plötsligt har jag massor av tid över att lägga på bloggen, se skidor på tvn, prata med folk, träna och lyssna på ljudbok. Tvätta lite underkläder ”var är min housekeeper”. Nu måste jag helt plötsligt lägga upp ett schema för mig om vad jag ska göra om dagarna för att få tiden att gå fortare. Har varit fullt upp med att tjafsa med alla kineser och en enkel fråga blir ofta så stor att det tar en heldag att få den utredd så man är helt urpumpad.
Har också hunnit ta det 4:e näsprovet, hoppas jag bara slipper bajsprovet de börjat prata om de sista dagarna. Kinesiska forskare har tydligen kommit fram till att det är säkrare att få svar via ett analtest.
Ja jag är tokig har en liten rundbana i mitt rum där jag springer minst 10 km varje dag måste ju stänga träningsmål på min Apple Watch. Har också blivit en riktig fönstertittare kollar in folk på gatan och roar mig med vad de gör, många ser mycket skumma ut precis som de säkert skulle tycka om mig här inne och de har underbara fordon hinner inte med och fota alla och fönstret är så jäkla skitigt, dessutom bor jag på 12 våningen så förlåt mina foton blir lite suddiga.
Det är nu den 3 februari och jag har varit här halva tiden. Hoppas att jag får lämna karantän fredagen den 12 februari då har det gått exakt 21 dagar. Jag kommer då ut som en ny atlet och författare med nya boken ”Nina i karantän i Beijing”
Ser över det sista av packningen när Christoffer (min ena son) hör av sig till mig från sitt jobb. Han frågar om han ska komma hem och äta lunch med mig. Vi äter varsin Max hamburgare vid 11:45 och hinner säga hejdå ännu en gång.
Det är med blandade känslor jag lämnar huset när Taxin till sist kommer ca 13:48, nästan 20 minuter försenad men jag har gått om tid på mig. Det spöregnar ute och snön som kommit de sista dagarna håller nu på att försvinna. När jag kommer till Arlanda håller man på att bygga om entrén till terminal 5 så jag får gå via parkeringshuset. Chauffören hjälper mig med en vagn och lyfter upp väskorna och önskar mig trevlig resa.
De var långt att gå innan jag nådde terminalen men det gjorde inget då de inte öppnat incheckningen. Den öppnade 15:20 och planet går 18:20 så jag har god tid på mig.
Väl framme och väl förberedd med godkänd QR-kod och pass vid incheckningsdisken får jag höra att jag ska ha ytterligare en QR-kod godkänd, en ny hälsodeklaration ska göras för att checka in. Hinner bli nervös då jag och en annan svensk efter en timme med hjälp av personal inte fått det att fungera. Vi får checka in ändå och se till att vi har löst vårt problem innan gaten. Väl förbi säkerhetskontrollen och shoppat lite är så klockan 16:50 när jag är framme vid gaten.
Det fungerar inte nu heller jag ringer Frank och Krister som hjälper mig. Klockan är nu 23:50 i Kina men det är lördag imorgon. De frågar om jag provat den vänstra QR-koden med WeChat. Har använt WeChat hela tiden och bara använt den högra QR-koden. Dum var jag som inte provat den vänstra tidigare bara för att personalen på flygplatsen hjälpte mig och påstod att jag bara kunde använda den högra för den vänstra var endast för kineserna. Hade jag provat den vänstra hade jag kommit in i hälsokodsblanketten direkt.
Det är någon fråga som formuläret blinkar tillbaka på, men jag får hjälp av någon kinesisk kille från personalen som har kommit för att hjälpa oss som har problem. Han hjälper mig översätta och vi fixar till det sista och jag får en godkänd kod i min telefon för att få åka. Puuuuuh då är klockan 17:50. Jag hinner faktiskt sätta mig ner och vänta en stund innanför de inglasade väggarna (gaten vi åker ifrån är inglasad och i två steg, alla som flugit till USA vet sa Krister) efter att biljett och kod kontrollerats, innan de ropar upp oss för att gå ombord på planet.
Under tiden jag pustat ut har jag sett det är många som har problem även kineser med att få hälsokoden att fungera. Hoppas verkligen att personalen på Air China inte stoppat någon för att gå ombord på planet på grund av koden.
Planet lyfte så enligt tid 18:20 jag satt i mellersta delen av planet och ja om vi satt 6 personer där. Jag skulle tippa på att det var ca 60–70 personer på planet inte mer och det rymmer över 350 passagerare.
Det var skönt med mycket utrymme att breda ut sig på. Flygvärdinnorna gav mig nya masker fick inte ha den jag hade. Den här flygningen var de rymdmänniskor hela tiden. De var inte vanligt klädda som när jag åkte från Kina i november och de bytte heller inte om i Kina eftersom fler smittade är rapporterade i Kina just nu. När klockan närmade sig 22:00 svensk tid kom de och tog tempen på mig och jag hade både 37,0 och 37,6 innan hon förstod att något var fel. Flygvärdinnan kom tillbaka med ny termometer då visad den 36,3 grader. Puuuh.
Fick lite ris och något kött. Allt konstigt man kan tänka sig på planet men jag fick i mig lite i varje fall. Flygningen gick suveränt bra men jag har ju så svårt att sova då jag är lite rädd. När vi närmade oss Ulaanbaatar, Mongoliet, och bergen då blir det väldigt turbulent. Det var så i ca 40 minuter precis före midnatt svensk tid. Då var klockan 7:30 kinesisk tid och vi skulle landa om drygt en timme.
Maten på planet
Härlig morgon från flygplanet när vi snart ska landa.
Klockan 09:20 hade vi äntligen landat på Beijings flygplats. Dax för utcheckning och säkerhetskontroller innan transport till karantän hotellet.
Snön som nästan helt lyst i sin frånvaro kom sedan ungefär en vecka innan jag skulle åka tillbaka till Kina.
Nervösa dagar innan avresa med en massa måsten som skulle göras, bland annat var jag tvungen att åka och ta nuklidtest i Stockholm. Hade jag tagit det hemma var det osäkert när labsvaret på testerna skulle hinna komma. Provet ska dessutom inte tas mer än 48 timmar innan avresa.
Christoffer som var hemma för att han hade ont i halsen (inte bra, jag var nervös för det) följde med mig till Stockholm när jag tog provet. Han fick även under dagen svar på sitt covid test att det var negativt.
Äter lunch på en tapas restaurang i närheten av Medicinska kliniken på Strandvägen 30 där jag ska ta mina prover.
På torsdagen när jag så fick mitt mail om att jag var negativ på båda testerna kunde jag pusta ut. Nu var det bara att se till att all packning kom med och att det inte vägde för mycket 23 kg x 2 resväskor en mindre resväska som går som handbagage där jag har all elektronisk utrustning och så min handväska med pass.
Fredagen den 22 januari klockan 13:30 var taxin bokad till Arlanda
Ja så var jag då hemma. Möttes av mina barn på flygplatsen, så glad jag blev av att se dem. Vi åkte hem till Västerås i ett mörkt Sverige då snön lyste med sin frånvaro som annars ger lite ljus. Jag fick frågan om jag var hungrig och självklart stannade vi på Max och åt hamburgare. När vi kom hem var jag sa trött så tråkigt en Lördag och jag som varit borta i 8 månader, men jag behövde sova.
Hade svårt att hitta rytmen i min sömn när jag var hemma. De första dagarna kände jag av jetlag och enklare bir det ju inte när Krister och jag pratade med varandra mycket när jag var hemma och mellan Kina och Sverige skiljer det 7 timmar.
Var och besökte mina föräldrar som mådde bra så härligt att träffa dem. Vi var där även på julafton och hade med oss små paket. Paket jag inhandlat i Kina tillsammans med min vän Ying. Var också förbi mina svärföräldrar med paket och önskade dem en god jul. Vi höll avstånd och stod utomhus och pratade och hos mina föräldrar tog vi en promenad. Eftersom vi ville vara försiktiga pga av pandemin.
Vi var på stan och shoppade lite julklappar i en folktom stad. Skönt för i mataffärerna fanns ingen respekt att hålla avstånd och vi få som använde mask behandlades respektlöst i affärer.
Shopping på stan
Lite advent och julpynt ordnade vi till också som vanligt. Tillsammans med mina söner fixad vi en julgran (Krister brukar köpa eller hugga i skogen) byggde pepparkakshus, grilljerat skinka, gjort köttbullar och även julgodis som tog slut fort. Kändes tomt när inte Krister var hemma.
Advent och julpyntning
Christoffer fixat belysning
Kapa och åter kapa för att få ner julgranen i julgransfoten
Pontus klär julgranen
God julskinka och köttbullar
Fick hjälp med ganering och finlir av pepparkakshusen, men nästa år ska det bli mer raka jag lovar.
Har hunnit arbeta, tyvärr blivit mycket på distans pga av pandemin men jag har träffat de flesta av mina arbetskolegor. Det var väldigt härligt att ses efter 8 månader. Har hunnit träna en hel del men även varit lat och bara njutit av bubbel i vår Jacuzzi.
Eiffeltornet och en Pagod lite sneda som sagt arbetar på det till nästa år. Julbordet blev alldeles lagom.
Nyåret blev också väldigt stillsamt det blev väldigt konstigt i år eftersom inte Krister var här och vi var hemma pga av pandemin.
Till nyårsmaten drack vi Processo men naturligtvis även Bollinger.
Nu ser vi framemot ett bättre 2021 och hoppas pandemin kan försvinna och att vi kan återgå till det normala under 2021.
